Stockholm 

Adrian är sjuk så jag vabbar från och med idag. Sen blir det Stockholm. Väl där ska jag ut urday och jag hoppas vi ses ute i vimlet?  På lördag blir det celezte i alla fall, for sure. Kom!

Hatar verkligen att vabba. Jag har semester från jobb på måndag så kommer inte hinna städa mitt skrivbord och fixa det sista på jobb innan min ledighet. Och mitt skrivbord a nasty deluxe. Ska se ifall jag hittar en bild….


Kreativ kaos. Graviditetstest, chilli, fem kaffemuggar, papper jag inte ens behöver, mynt, psyktabletter och vitaminer.

Jag älskar mitt skrivbord ändå, och rummet och kollegorna bland det. Så pallar inte ha semester. Typ. Ok jo jag pallar men kommer sakna att störa folk. Kommer istället behöva störa Adrian så mycket att han kommer tappa livsglädje. Precis som vår webbredaktör på jobbet har gjort runt mig. Älskar henne. Hej Emma (Hon läser bloggen). 

Hej

Jag är mycket mer aktiv på snapchat: Angelikalux och på instagram: angelikaluxander.

Har jag inte gjort inlägg här befinner jag mig definitivt på de andra plattformarna och vice verca. 


Men slutar inte blogga såklart.

Tack

Hallå!’ Tack för att ni alltid svarar genom att kommentera, och för att ni alltid varit så himla snälla i tonen sen jag började blogga. 

Idag kom jag hem till ett jättestädat hem, levande ljus, tvättade kläder och mat. Har världens bästa sambo. Ifall ni bryr er. 


Till saken. Jag har jättesvårt för att visa känslor och uppskattning, men tack. Seriöst. 

Jag är ingen kall människa jag tycker bara det är jobbigt att visa för folk i allmänhet att jag känner saker. Jag är duktig på att berätta för kollegor och vänner hur mycket jag tycker om dem. 

Men typ som nu, hade skrivit skitlångt om hur jag förhåller mig till människor i stort, till relationer etc. Men suddade ut allt för jag kände mig blottad. Det värsta jag vet är när folk vet hur jag känner kring saker. Uf. 

Vet inte vad detta inlägget handlar om. Vet verkligen inte. Fattar ingenting. 

Chilla med chilin 


Det råder kaos. Jag har fått cravings för chilli. Idag under lunch ville jag ha både chilli och polly. Inatt vaknade jag för att jag ville ha chilli. Vill ha en chilifrukt till varje måltid. Om vi utesluter gravidtet pga redan testat mig, hur kommer det sig att kroppen reagerar med sug? Är det något ämne jag saknar? Hjälp mig. Om ni inte själva vet typ fråga er mamma och sen kommentera.

Eller pappa såklart. Om ni har någon. Sällsynt ni vet. 

Helt mätt nu..

Respektera ens integritet 

Varför gjorde du och Adrians pappa slut ? Eller har ni aldrig varit riktigt tillsammans ? Du är en förebild till flera unga mammor!

Innan jag börjar, tack! Vad fint! 

Adrians pappa har aldrig sagt att jag inte får svara på frågor eller visa bild etc. Men för mig har det alltid varit givet att respektera hans integritet. Jag undviker därför att svara på alla frågor som har med honom att göra eller på något sätt skulle röra honom.

 Jag vill inte att man ska kunna läsa sig till om en del av hans livshistoria, för det skulle man kunna göra ifall jag delgav vad som hänt sedan jag blev gravid. 

Han ska kunna äga sitt egna liv och sitt egna förflutna. 

Därför kan jag inte svara på den frågan! 


Men du kan ju alltid fråga honom ifall du ser han på stan. Skoja gör inte det. Han kommer spräcka min ”jag är en förebild” pga jag är psykopat. Skoja. Eller skojade lite i alla fall. Han tycker att jag är en bra förälder. Och en lite mindre bra individ. Skoja. Alltså jag vet inte när jag ska sluta skriva. Borde slutat för länge sen. Det hade varit ett stabilt inlägg då. 

Nunna 

När jag var ca 14 ville jag bli nunna. Jag gick i kloster en sommar, gick på söndagsskola och läste alltid Bibeln innan jag skulle lägga mig. Idag går jag fortfarande till kyrkan. Inte lika ofta dock. En gång i månaden kanske. Idag är en sån söndag där jag drar. 


Det var någon följare som la märke till min religiösa sida, och det var genom mitt halsband som jag alltid har på mig. Men mer än så har jag nog inte uttryckt.

Jag är alltså katolik och har ofta Gud i mina tankar, i beslut och tvivel. Det är dock en utmaning för mig att leva kristet. Det har jag släppt på. IHJÄL. Om man sajor så. 

Waow

Är du en morgon/kvällsmänniska?Alltså. Jag är varken morgon eller kvällsmänniska. Jag är trött och seg på morgonen och likaså på kvällen. 
Har du några framtidsdrömmar?Jag har en sån hemlig dröm som jag tänker på men aldrig vågar. Jag vill hålla på med musik. Skriva, producera, framföra ÄLLLT.

Vad är den senaste materiella saken du känner ett ha-begär för?Så rolig fråga. Faktikst  ingenting. Shit så konstigt. Brukar alltid vilja ha saker. Jag tror att när ens känslomässiga begär är större så blir det materiella inte lika påtagligt. 

Oroar du dig för någonting just nu? (Hoppas inte, på den sista frågan) Ja. Jag oroar mig ofta för min ekonomi. Just nu är den stabil men det är för jag delar mina kostnader förtillfället. 
Samhället är uppbyggt för att man ska leva i tvåsamhet och jag vill inte göra det.( Alltså tvåsamhet som i partnerskap) Jag vill inte känna att det är det som krävs för att jag inte ska oroa mig för min ekonomi. Jag blir lack på tanken av att jag måste skaffa kille bara för det. Hatar män. Vill enbart ha de som mina bitches tills jag fått hjälp med min borderline. 

Hade jag bara haft mig själv att tänka på hade jag inte känt någon oro men nu måste jag ju ändå leva under det klassiska familjehushålls-kostnad med stor lägenhet, förskolekostnader, parkeringskostnad på jobb (så jag kan köra hämta Adrian fort, som singel hade jag pendlat), ordentligt med mat, bensin, bilkostnad etc etc etc etc. 

SEN

Oroar jag mig för mitt hår. Alltså konstant. Är helt besatt utav att det sks växa, oroar mig för ifall det någonsin kommer att växa?  Och tänker typ på det 24/7. Jag funderar på peruk, googlar förlängning men jag pallar ändå inte med sånt så bara lider istället.

Sen oroar jag mig för ifall någon kommer få uppleva mina snygga fransar eftersom jag inte vet ifall herpes kommer försvinna före fransarna trillar av. Så visar de för er istället 


Så kan ni säga waaaow.

Ser ni herpes? Det där är bara 1 av 3 sår. Och på bilden är det ändå läkt. 

Kan håret växa fast det är sönderblekt? 

Jag har insett en sak. Jag trivs bäst i lite längre hår. Jag har läst skräckhistorier på Flashback där ens sönderblekta hår aldrig någonsin blir långt. Det liksom växer slits snabbare än det växer. Jag känner att det är slöseri på tid. Jag ska liksom vänta ett halvår av mitt liv innan jag blir nöjd med min längd. Ett halvår är jättelång tid. Kommer mitt hår ens växa när det är blekt 7 gånger?

Har ni några tips? 

Jag är ledsen as fök. 

Down in the DM

Alltså. Detta måste nog vara det finaste jag läst


Det som oroar mig är att jag är en förebild för barn under 12 år. Im like. Det där jag sa med ”knulla vem fan ni vill ikväll tjejer” , det stämmer inte! 

Hallå!

Vi kör frågestund ! Fråga vad ni vill. 

Kram. 

Självkänsla

Jag har varit dålig på att svara på era mejl men det är för att jag inte känner mig berättigad till det, just för att jag själv är fakkt up. Jag är en skadad människa, en bra en, men ett psyk. Jag har uppnått och uppnår allt jag vill i mitt liv bara för att jag har ett självförtroende som få. Jag tror på allt jag gör och tror på att jag kan få vem och vad jag vill, men ni ska veta att min självkänsla är fakkt och konsekvenserna utav denna dåliga självkänsla är destruktiva, och jag lider utav det. Vartenda jävla dag. Jag har fasader som ingen(!) i min närhet kan se igenom just för att jag aldrig vill låta någon få veta hur illa det egentligen är. Jag bygger därför upp fejkfasader för att omgivningen ska tro att just det de ser är en fasad , bara för att de ska tro att de vet. Allt detta bara för att gömma det verkliga.


Jag försöker bygga upp mig själv från grunden med hjälp av tid och yttre hjälp, men ingenting slår en god självkänsla kommen från en barndom. Det är svårare att reparera en skadad själ, än att bygga upp en ny. Så fakk mig. All min energi försöker jag därför lägga på min son. Jag vet att det är så sjukt många mammor som följer mig, men även till er andra blivande föräldrar; Investera i era barns självkänsla, sitt med dem, säg inte ”snart” . Jag lovar att allt annat kan vänta. Jag läser hellre en bok på en gång och tusen gånger om, och istället skjuter upp på disken. Disken den 29 juni kommer ändå inte spela någon roll, någonsin.Men att jag går igenom Adrians teckning detalj för detalj, tar del av hans värld, lyssnar på honom, får honom att känna att just han är någon, DET är en investering jag hade kunnat döda för. 

Kom ihåg att ditt barn aldrig ska respektera dig bara för att du är hens mamma/pappa, ditt barn ska respektera dig för att du respekterar hen. För att du aldrig hånar eller någonsin förminskar dennes känslor bara för att det är ett barn. 

Den dagen du på riktigt respekterar ditt barn genom att låta den få göra egna val i livet, den dagen kommer ditt barn också respektera dig. Dig som individ, och ditt liv. Och säga VISA DINA HÄNGPATTAR FÖR VEM DU VILL, I DONT GIVE A!