Sthlm it is 

Som ni vet så har jag velat flytta till Stockholm i 1-års tid nu. Men saker kom emellan. Såsom att jag fick jobb på P3 här, vilket gjorde att lägenhetsletandet tog uppehåll. Men nu är det bestämt. Nu flyttar vi till Stockholm.

Jag kommer sakna alla men jag är redo. Jag är redo att bygga upp mitt och Adrians liv, och jag försöker prata om flytten med honom varje dag för att förvarna honom. Vi pratar bland annat om hur många pokemons det finns där, hans nya dagis, hans pappa som bor där, hans aktiviteter (han ska börja på kampsport) osv. Sen så snackar vi såklart också om vikten av att  behålla sin skånska dialekt, vikten av sitt ursprung, bevara skånska skånsk, skänk Skåne till Danmark osv. Glöm aldrig vart du kommer ifrån, fäkk all annan ursprung, Skåne i ditt hjärta, själ och grav. 

Har ni några tips på hur jag på andra sätt  kan förberedda honom? 


Mer specifikt så kommer vi att flytta till Sundbyberg, ursvik. Någon läsare som bor där som jag kan slåss med? 

Adrians homeboy

Adrians homeboy’s mamma behövde vila lite, så jag tog  pojken hem till oss hela dagen igår. Mycket boxar tilldelades. Inte från mig denna gång. De skötte det fint. De är bra på att turas om. De skiftade mellan att ge varandra rak höger.

 ”En rak höger var, sen är det den andras tur”, sa jag. 

Till hans mamma sa jag dock:

Sen fick de göra lite normala saker istället…


Typ som att hälla ut saften på balkongen och lägga i annat. Jag som försökte leka bullmamma och ge dem saft sådär fint. Så fail. Borde bara låta de fortsätta slåss..


Innan jag gick ut för att rasta dem så fyllde jag deras magar rejält, för att minimera risken för tendenser till gnäll  

Pokémon go är ett bra rast spel. 


Och desto längre avstånd från mig desto bättre..


Det här avståndet passar mig bäst. 

Holla om jag ska passa era barn också;) 

Skämmigt med blommor…

På riktigt. Jag är ingen brud som uppskattar dyra restaurangbesök och känna mig uppvaktad. Tyvärrom så blir jag riktigt obekväm utav det. Och min kärlek vet detta men envisades om att det inte är skämmigt när det kommer till oss. Jag håller med, för jag blev inget annat än varm när jag såg det här…


Jag fattade först inte vem det var ifrån men hade blivit jävligt ledsen ifall det var från någon annan än min kärlek. Jag vill inte ha blommor från någon annan. Ingen annans kärlek räknas typ. Visst är jag nolla? 

Jag har aldrig varit den typen som känner att ett hem blir mer levande av blommor. Jag har därför  aldrig haft växter hemma, just för att jag tycker det är så fult. Men det går inte att tycka längre..

Jag har erfarenhet av x som alltid varit ute på helgerna, inte svarat i telefon och varit otrogna (som man fått reda på i efterhand) Jag blir därför alltid nojjig över utekvällar. Men inte denna gång. Speciellt inte när jag får detta en fredag. **** är ju artist och har ofta spelningar, och för att göra mig extra trygg just igårnatt fick jag dessa…

Så skönt att kunna sova en hel natt och känna att ingenting kommer hända, för jag är den enda. Så jävla ovan känsla. Och så jävla jävla skön. Trodde aldrig någonsin jag skulle få uppleva sån här känsla. 

Och de har jag aldrig heller fått göra förrän dagen jag träffa dig. 

Vem älskar jag mest?

Shoo Angelika!Vill inte vara för påträngande men kan du lista upp de människor du älskar mest? Skulle vara kul o veta vem som står dig närmast

Älskar din blogg BTW

Du är inte påträngande! Tack för din kommenterar. Som för övrigt är väldigt svår att svara på! 

Jag vet att det kan vara svårt att förstå, vem älskar jag egentligen? Men svaret är Adrian såklart. 

Jag är verkligen inte den som älskar min familj bara för att det är min familj. Blod är inte tjockare än vatten i min värld. Man har inte valt sin familj. Jag har dock, i vuxen ålder, valt vilka jag vill dela mitt liv med. 

Det här med att älska är svårt. Jag måste först definiera vad älska är och det är svårt. Vad handlar älska om? Handlar det om vem jag behöver mest i min vardag, eller vem jag hade gråtit mest för vid dennes död? 

Jag kan fortsätta att försöka  definiera ”älska” i evigheter men den som alltid kommer att kunna bocka av alla kriterier i definitionen, kommer alltid vara Adrian. Han är den jag delar min vardag med, som kan få dagarna att kännas tomma, som jag lever för, och som jag aldrig skulle kunna leva utan. Alltså bokstavligen. 


Den som däremot gör mig trygg i livet, som gör att jag känner mig lyssnad till och sedd, är Kasia.


 Kasia, eller Catarina som hon heter, är min förebild och den jag alltid gått till vid svackor. Hon är den jag vill dela glädjande besked, och sorliga besked. 


Min storasyster kommer jag alltid ha en villkorslös kärlek för. (Samma med resten av släkten, av de jag valt)Hon förstår mig alltid och är världens roligaste person. Hon är min familj, och som jag är stolt och glad över att kunna kalla för familj. 

Och min partner är den jag delar min vardag med. Den jag säger ”jag älskar dig” till mest om dagarna (observera säger).

Jag kommer aldrig kunna veta vem jag älskar mest. För jag vet ärligt talat inte själv.  Jag vet bara att det är  Adrian. Han är den som påverkar mig mest. Som jag aldrig skulle kunna leva utan. Oavsett hur mycket tid livet hade gett mig för att reparera. Ingen kan någonsin få mig att älska så som jag älskar honom. Jag älskar honom mer än livet och mig själv. 

Är hen ok med att jag har barn? 

Älskar din blogg! Kan du berätta lite mer om din partner? Bor ni ihop, är hen ok med att du har barn osv osv

(Jag kan absolut berätta om min partner även om vi inte försöker dela med oss av precis allt. Vad mer vill ni veta? Bara kommentera)

Jag tror aldrig jag träffat en person som är mer ok med att jag har barn än min kärlek. Hen bryr sig om Adrian som jag aldrig sett en annan person göra förr. Aldrig träffat någon som bryr sig om oss sådär. Jag har aldrig känt mig så sedd och älskad, inte heller att jag kan lita på någon mer, än när jag är med min partner.

Innan vi träffades hade jag noll hopp om kärlek. Noll hopp om att någon skulle älska kunna älska oss , sådär från hjärtat, som bara hen kan.

Från första dagen vi sågs var jag hemma. Hen visade mig på ett övertygande sätt att de trygghetskänslorna som också uppstod hos mig var okej. Och det är stort. Det är stort för en förstörd person som mig.  För jag trodde inte på kärleken. Och definitivt inte på ett familjeliv. För jag trodde inte på att någon skulle kunna behandla mig bra, inte ge mig oro och få mig att känna svartsjuka eller otrygghetsskänslor. För det är jag van vid. Att oroa mig. Oroa mig när personen är ute, inte hemma, eller inte svarar i telefon. Jag är inte orolig längre. Tvärtom. Bara trygg. Och när jag känner mig sådär trygg och älskad blir jag en dubbelt så bra mamma.

Hen gör mig till en bättre mamma.


Hen gör mitt liv till ett hem. Ett hem jag vill leva och dö i.

Det blev bra tillslut 

Det blev fint tillslut..

Men nu är alla grejer sålda…så kaoset fortsätter fast på en annan nivå. En helt annan nivå..

Jag har tagit ut utemöblerna från balkongen och lagt en madrass på golvet för att ändå få en hemma känsla. Adrian fattar ingenting. 

Adrian: jag tycker inte den soffan ska vara här. Den ska va ute…

Jag: shut up 

Adrian: va?

Jag: inget älskling:) 

Tragisk person 

…oh lord, vilken tragisk person jag är som trodde att jag skulle kunna komma med bilder på en städad lägenhet. Två dagar efter ser det fortfarande ut såhär…


Jag har verkligrn behandlat denna lägenhet som om det vore en bostadsrätt och inte en hyresrätt. Nu måste jag återställa lägenheten så som den var n thats whats up..


Sen tog Adrian och jag ägg paus. Han berättade att han fick smaka te på dagis med socker och mjölk så det var precis det vi gjorde.

Så roligt se en liten unge dricka te. My heart. 

Nu ska jag fortsätta att hänga på blocket och sälja typ exakt allt. Först ut…matbordet. Den är alldeles för stor för den nya lyan. 

Borde jag behålla hyllorna och lampan (ovanför bordet) i den nya lägenheten tycker ni? Jag vet inte om jag tycker det ger ett för slarvigt intryck. Vill gärna ha de stilrent med inte för mycket prylar osvFörresten så är ni mina bästa kompisar och jag säger inte detta för att jag är ovän med alla in my lajf. Men planerar att bli vän med alla ikväll. Tror de saknar mig för mycket. Ändå synd. Svara på min fråga nu. Det där med hyllorna.

Ut med de gamla 

Adrian är hos mormor så jag passar på att göra mig av med alla små prylar inför flytten. Jag älskar verkligen att slänga saker för jag hatar saker man inte använder dagligen som bara är liggandes, typ som prydnad? Dock så hatar jag när man slänger fel saker och upptäckte att den saken man slängde fakiskt hade en funktion som man inte hade någon aning om. 

Sen ska det verkligen storstädas. Jag postar efterbilder så fort jag är färdig. Antingen om någon timme eller flera dagar..


De här vägghyllorna/lådorna från lagerhaus ska slängas. Kom och hämta ifall ni vill ha! 

Nostalgiska känslor

img_0015-2

 

Det här är spökstudion. Skitläskig. Älskar bara livestudion som är där nere, med stora panorama fönster mot Malmös gata. Man kan titta in och höra vår sändning utifrån. Fett nice när folk spontandansar.I alla fall. Vem bryr sig. Igår så snackade jag och Hamza om nostalgiska känslor. Ni vet tiden innan mobilens värld.

img_0041

Det jag verkligen får nostalgiska känslor utav är Nokia 3310 och snake. Fyfan vad jag bara vill äga en sådan för att spela snake.

Jag minns också innan sms världen så ropade jag på gården upp till balkongen ”mamma släng ner nycklar”.

Jag minns också den där känslan i skolan när man skulle slå in sin bänk och böcker i matchande presentpapper.

Sen minns jag också hur man faktiskt hade blyertspenna och ett grönt suddi och svanemärkta anteckningsblock. Jag bet alltid sönder i min blyertspenna så den hade massa bitmärken.

Sen minns jag också ”Hej det är Angelika, är Ebba hemma?” och hur man verkligen inte ville att kompisens förälder skulle svara. Man ba snälla snälla Ebba svara.

Sen minns jag också skolkatalogen, hur man väntade i evigheter för man fick bara en chans, och aldrig fick man se bilden innan heller. Sen om man blev ful fick man vänta ett helt år innan man kunde göra om, göra rätt. Gör man fortfarande skolfoton? Det känns jätte oldschool men tanke på sociala medier och alla 8000 bilder på en själv och allt och alla som redan sprider sig. Har ni något syskon i skolan fråga ifall de fortfarande tar skolfoton!

 

 

Tack för en levande blogg osv

Alltså, fick en smärre chock igår när kommenterarna trillade in. Jag blev glad för varenda en och helt taggad varje gång det kom en ny! Det känns helt annorlunda att driva bloggen när jag vet att fler går in här än min partner och typ mamma.

Jag blev verkligen glad varje gång ljudet av en kommentar plingade till.  Tack för att ni tog er tiden.

img_0739

Jag fick någon fråga eller två som jag ska besvara sen! Skriv gärna vad ni tänker på även om det är jobbigt att fylla i vartenda gång.

Juste, jag har inte berättat det för er ännu men vi ska flytta! Jag berättar vart och när med tiden så ska ni få följa med på hela den resan. Nu håller jag på sälja ut alla mina möbler! Tror ni jag lyckas göra det på två månader?  Allt känns så rätt i magen i mitt liv på alla plan. Jag har aldrig varit så lycklig och stabil som jag är idag, och känner mig som en ny, stark, energisk och stabil mamma. Det är jag så tacksam för. Ser verkligen fram emot det nya livet tillsammans med Adrian och har planerat så mycket kul för honom på det nya stället. Jag känner mig hel.

Fan vilket stabilt inlägg. Blir rädd för mig själv. Så vuxet. Lät nästan lite sekt:igt fan.   Måste fäkka det lite UHADFGASHDGASHDG ASHADHAGDHADGA FÄKK ÄLLT.

img_9937

(Obs, vet att min partner kommer nojja över snubbarna bakom -Det är hamza och hans kompis! Plus detta är en gammal bild. Plus älskade dig innan jag ens visste att du fanns. Precis. Sätt dig ner).